Vet ni vad? I dag uppskattar jag verkligen att leva. Jag tänker på det flera gånger i veckan, hur tacksam jag är och hur mycket jag faktiskt tycker om livet. För bara några månader sedan kändes det som att jag aldrig skulle kunna känna så. Då kändes det mer som att jag bara existerade. Jag andades, men jag levde inte. Livet är så konstigt. Konstigt, och fantastiskt!