Okej, jag måste bara få dela med mig av hur mycket roligt jag har att se fram emot.

Den 14 oktober kommer min bästa vän i hela världen hit, och hon stannar hos mig i hela tre veckor. På torsdagen efter hennes ankomst hämtar vi upp vår hyrbil och kör till vårt hjärtas underbara Pittsburgh. Där stannar vi över helgen, och vi har hittat världens häftigaste boende hos ett par som hyr ut sin loftlägenhet. Jättecentralt, billigare än hotell och helt fantastiskt spännande. Den 19, på lördagen, kommer vi att befinna oss i Consol Energy Center och äntligen få se våra favoriter spela igen. Dom möter inga mindre än Vancouver Canucks, och med vår förkärlek till dom rödhåriga bröderna från Övik har jag en känsla av att den här matchen kommer bli helt fantastisk... På söndagen, efter en helg med turistande i Pittsburgh, tar vi allas vår kära (well..) Greyhound tillbaka till D.C.

Helgen därefter är det planerat att vi IBS:are ska fira Halloween, och vi i 1309 + Dea kommer att gå in för det med Amerikanska mått mätta, det vill jag lova er. Vad vi planerar att spatsera runt i för outfit får ni faktiskt vänta med att få reda på, något måste väl ni också ha att se fram emot?

Den 31 oktober, på självaste Halloween, åker jag, Dea och Johanna till *trumvirvel* NEW YORK! Det återstår att se ifall det även blir firande av denna fantastiska högtid där också, men vad vi vet till 100% är att vi välkomnar november med en konsert på Madison Square Garden. Vem vi ska se? Äh, bara Ed Sheeran. Ingen big deal. (FANGIRLAR SÅ JÄVLA MYCKET, JAG KOMMER GRINA!!!!) Förutom att få höra världens vackraste röst live tänker vi fylla vår weekend i New York med allt vad turistande heter, och kanske hinner man även med lite julklappsshopping?

Den 28 november är det Thanksgiving, och vad jag ska hitta på då är ännu oklart. Men jag hoppas att något roligt dyker upp. Hur som helst så ser jag fram emot att få fira min första Thanksgiving, Amerikanarna verkar liksom tycka om den högtiden en aning...

Första Advent. Ingen big deal i USA egentligen, men då har jag planerat att baka lussekatter och bjuda alla IBS:are på. Punkt och slut.

10 december. Hej då Arlington, hej då USA, nu åker jag hem på jullov! Jag längtar så oerhört mycket efter att få åka hem (samtidigt som jag, såklart, inte vill att det redan ska ha gått halva tiden av mitt år här...). Jag längtar efter att få köpa en trocadero och en påse lösgodis på Arlanda, jag längtar efter att bli attackerad av en lycklig hund när jag kommer hem till Hagavägen och att få träffa min familj. Jag längtar efter min första middag hemma (stuvade makaroner och falukorv!!) och att få sova i min Hilding. Jag längtar efter att få träffa min släkt och mina vänner och helt enkelt bara spendera en månad hemma under min absoluta favorittid på hela året... JULEN!

Någonstans innan den 13 januari åker jag tillbaka till D.C, och förhoppningsvis har vi hittat ett svinbra boende och förhoppningsvis har jag fått en svinbra praktikplats, för det är just praktik som andra terminen ska vigas till och jag både längtar och gruvar mig inför denna kommande erfarenhet...

2 mars. Demi Lovato och Little Mix. Mer behöver jag inte säga.

Spring Break! Någonstans i mitten av mars, tror jag. Om allt går enligt planerna hyr vi en bil och bilar ner till Miami (mamma, det är nu jag uppmanar dig att inte se filmen Spring Breakers, okej? Bra!) och spenderar en solig vårvecka där.

24 & 25 maj. Jag är vid det här laget precis hemkommen ifrån USA, men det stoppar inte mig ifrån att åka till Dublin med ett helt gäng fantastiska tjejer för att få se Niall Horans dröm gå i uppfyllelse. Jag pratar såklart om One Direction på Croke Park. Jag har lovat mig själv och alla andra att jag ska dricka en öl på en pub medans vi är där. Nykterist, jag vet, men är man i Irland så... Vad fan!

13 juni. Den Svenska och underbara sommaren är i full gång, med strålande solsken varje dag (såklart), och jag ska se One Direction för fjärde gången i livet. Gud, jag kommer ha abstinens här, det kommer liksom vara hela 19 dagar sedan jag såg dom senast.. Hur ska jag överleva?


Herregud, ser ni hur mycket det är eller? Jag blir nästan avundsjuk på mig själv.